Dålig dag, dålig text

Halv sprang till bussen som vanligt (även pm busshållplatsen ligger två minuter ifrån mitt hus). Bussen kom och som vanligt var den full. Dagen började med matte prov. usch, det kändes verkligen inte bra även om matten går bättre för mig nu än vad den gjort tidigare. Nästa lektion var idrott, och vi har precis börjat med teorin. usch, hoppas det går bra och att läraren gör det roligt på något vis. Vi skulle ha mat efter det och det hade vi också men inte jag. när jag kom tillbaka till våra skåp och vårat omklädningsrum (ja, vi har ett eget litet place där vi håller hus. våra skåp är nämligen i ett omklädningsrum) så visade det sig att ingen var där. Blev lite sådär små depp och ganska arg över att alla bara drog. så jag satte mig och läste i idrottsboken lite. Inte kul, men ett tidsfördriv. Folket i klassen börjar klampa in. Men inte så mycket som ett lite ord är till mig. Inget "hej" eller "vart var du", nej inget sånt alls och vipps så var alla borta igen. "fan" tänkte jag. Jag kände också hur fruktansvärt hungrig jag var. Men min stolthet höll mig borta från att äta ensam i den stora matsalen. Huvudvärken kom tillbaka. Jag började packa ner mina saker i väskan. Jag lämnade en recension till två tjejer i klassen och bad dom lämna den till svenska läraren. då, ja DÅ öpnnade någon munnen. Det kändes som att det var försat gången på hela dan någon tilltalade mig, och det kanske det var. "ska du hem nuu?" frågade en av dom. "aah.. jag mår inte bra.. huvudvärken är tillbaka.." mummlade jag nog lite med ett leénde. "näh, inte idag igen.. men visst vi lämnar den, men kom tillbaka i morgon". Jag log.. "Tack, ah vi får se.. annars får ni ha det så bra på lovet.. hejdå." och med dom orden gick jag där ifrån.
Ringde till pappa för att säga att han får sjukanmäla mig och han sa något i stil med "mh vi får prata om det när jag kommer hem."
Direkt jag kom ner till kampenhof kom bussen. Skönt tänkte jag och frös.
Som alltid hinner man tänka en hel del på bussen hem. det tar ändå typ 35 minuter. Kom fram till att jag inte känner någon i klassn, tragist, ledsamt, synd.. ja tycka vad man vill.. mest tråkit tycker jag.
Men kan ju bero på att alla springer runt och är cp glada varje dag (och med det sa jag inget illa. kul att folk är glada.. ) men jag är inte sån. Nej, faktikst inte. Skulle vara ganska skönt att få komma till klassen och folk är.. ja.. glada men inte överaktiva. Jag tror dom tycker jag är tråkig och sur. Då får dom tycka det, tills dom pratar med mig om det. Och jag får tycka att dom är `för mycket´ varje dag tills jag pratar med dom.

var meningen att jag skulle med pappa och gymma nu men icke. han bara drog. FAN.