Det var länge sen jag grät och kan inte påstå att fem tårar är att gråta. Men när man tittar i en tidning från 8 januari 2003 och kollar dödsanoserna är det svårt att inte bara skrika rakt ut i toma intet och bara bryta ihop totalt.
ta mig någonstans långt här ifrån.
Fy i helvete vad jag saknar dig.
jag undviker att tänka på sånt här på allt den här jävla skiten. För tänker jag inte på det har det kanske aldrig hänt.
Jag kan inte inse det än..
men jag kan säga att det är mer än fem tårar nu.
älskade Lennart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar