Förr var det mest psykiskt men nu är det så jävla mycket fysiskt. Jag vill träna, jag vill äta, jag vill dricka. Kunna prata, eller åtminstone kunna öppna munnen mer än när jag ska byta tussarna för att det blöder.
Men jag vet inte om jag ska kalla detta början eller slutet. En sak är skönt; SISTA JÄVLA GÅNGEN jag drog en tand. Dom tog dom två sista idag. Det känns skönt att slippa komma tillbaka för att göra samma jävla saker. Men detta är början på något nytt också. Vecka 8 tror jag mamma sa.. då ska jag tillbaka men nu för att få räls.
Var detta slutet eller början? Både och.
Jag vill bara skrika ur mig allt hat. För ja, jag hatar det här. Fan... för allt!
Det känns som jag borde få medaljer eller fett mycket pengar av staten?kungen?tandläkare? Ja, jag bryr mig inte av vem, bara va nååågon!! För idag drog jag inte bara två tänder, det är inte bara slutet på att dra tänder inte heller början på en räls utan också den tionde tanden!
Ja, idag har jag dragit tio tänder under mina 16år.
Men när jag vaknade kollade jag på mobilen och blev väldigt glad, mitt hjärta hade skickat ett sms. TACK, du anar inte hur mycket det betydde. Eftersom min talförmåga inte existerar idag kommer jag finnas på msn. Hoppas det här hänt dig något riktigt kul, för det är sånt jag behöver höra idag. Tror jag. Jag orkar inte tänka på mig själv och hur förjävligt allt
är just nu. Nej jag vill höra bra saker om folk idag.Inte nog med detta smset. När pappa kom hem höll jag precis på att somna om igen. Men neej, Han sätter sig på sängkanten och säger att han har en present till mig. Ojj vad glad jag blev. hade verkligen ingen aning om vad det kunde vara. Han la en inslagen bukett på min säng och går där ifrån. När jag tar bort pappret ligger där fem otroligt fina röda rosor. Lååånga stjälkar(?), inga tagger och stoora fina röda rosenblad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar